(2015-11-18) EU är på väg in i en återvändsgränd där framtiden för undersökande journalistik står på spel. 

Sverige ser stillatigande på eftersom man anser att det nya regelverk, som EU föreslår, inte direkt tvingar just Sverige till begränsningar.

Det är aningslöst. Går förslaget igenom kommer det även att påverka svenska journalisters och medieföretags möjligheter till fri och granskande journalistik.

Det handlar om ett nytt EU-direktiv. Det är ett direktiv som ska skydda affärshemligheter. Förhandlingar pågår just nu mellan EU-kommissionen, rådet och Europaparlamentet.  Ett resultat förväntas under de kommande veckorna.

Direktivet ska förhindra industrispionage och illojal konkurrens men förslaget som nu ligger på bordet går mycket längre än så. Det innehåller även bestämmelser som begränsar möjligheterna till undersökande journalistik och inskränker allmänhetens rätt till information.

Då duger det inte att – med uppfattningen att vi, trots direktivet, kan behålla vårt starka skydd för journalistisk verksamhet – passivt medverka till att förslaget går igenom.

Problemen är nämligen följande:

• Det finns en uppenbar risk att direktivet påverkar internationella samarbeten kring granskningar och avslöjanden för journalister och medieföretag.

• Det är högst troligt att direktivet påverkar svenska journalister som är stationerade i andra EU-länder och/eller arbetar med journalistiska avslöjanden i andra EU-länder.

• Det aktualiserar på nytt frågan om sk förtalsturism, vilket innebär att svenska medieföretag riskerar att dras in i rättsprocesser i andra EU-länder – och med annan lagstiftning än den svenska.

Och dessutom:

• Det är förstås tveksamt att Sverige inom ramen för EU-samarbetet medverkar till regleringar som gör det möjligt att i andra länder inskränka den journalistiska friheten.

Undersökande journalistik handlar om att göra en egen granskning om misstänkta oegentligheter och att publicera uppgifter som annars inte kommit till allmänhetens kännedom. Det handlar inte sällan om uppgifter som någon har ett intresse av att hålla hemliga. Det ligger i sakens natur att man i researcharbetet läser mängder av dokument och handlingar.

Att anskaffa, inneha och granska dokument är alltså en del av det undersökande reportaget. Att publicera uppgifter om oegentligheter en del av det publicistiska uppdraget. Och det är en rättighet för allmänheten att ta del av denna information.

Glasklart.

Enligt förslaget är det inte bara en eventuell publicering som kan vara olaglig utan även själva anskaffandet eller blotta innehavet av material. Man ska, som det har formulerats, på ett ”legitimt sätt utöva rätten till yttrande- och informationsfrihet” för att undantas från direktivet.

Detta skapar en rättsosäkerhet och riskerar att leda till självcensur hos reportrar eftersom såväl enskilda journalister som medieorganisationer riskerar stora bötesbelopp och skadestånd som ”motsvarar den faktiska skadan”.

Som direktivet är utformat kan privata företags intressen få företräde gentemot fri och oberoende journalistik. Och starka, internationella företag skulle få fler rättsliga verktyg för att förhindra en oberoende journalistisk granskning.

Sveriges riksdag och regering har, vilket framgår av en rådspromemoria, uppfattningen att vi kan behålla vårt starka skydd för journalistisk verksamhet trots direktivet.

Den svenska tryckfrihetsförordningen fyller 250 år nästa år. Den är något att vara stolt över. Vårt starka skydd för journalistisk verksamhet i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen, offentlighetsprincipen, den självreglerande pressetiken… det finns flera skäl till varför Sverige inom ramen för EU-samarbetet borde verka för att stärka möjligheterna för fri och oberoende journalistik och starkare skydd för pressfriheten.

Att passivt medverka till försämrade villkor för undersökande journalistik inom hela EU är att göra tvärtom. Det kan vi inte acceptera.

Journalistiken blir, i takt med samhället i stort, alltmer internationell. Flera stora avslöjanden i Sverige på senare tid har kommit till genom att medieföretag, enskilda journalister och källor samverkat över landsgränserna. Eventuella missförhållanden i svenska företags verksamhet utomlands måste kunna granskas, liksom utländska företag som är av intresse för den svenska allmänheten.

Detta är av stor vikt för samhällsdebatten och nu finns möjligheten att påverka detta. Därför följande meddelande till Sveriges regering, riksdag och Europaparlamentariker:

Agera nu – innan det är för sent!

Direktivet måste innehålla ett tydligt och uttryckligt undantag för journalister och journalistiskt arbete för att skydda rätten till pressfrihet och garantera en fri och granskande journalistik.

I avsaknad av sådana garantier måste direktivet underkännas.

Casten Almqvist, VD TV 4-Gruppen

Cilla Benkö, VD Sveriges Radio

Per-Anders Broberg, VD Utgivarna

Jeanette Gustafsdotter, VD Tidningsutgivarna

Kerstin Neld, VD Sveriges Tidskrifter

Hanna Stjärne, VD Sveriges Television

Christel Tholse Willers, VD Utbildningsradion

Förordning räddar sökning i register
Sekretess hindrar granskning