Några frågor om offentlighet och sekretess
Utgivarna har getts tillfälle att yttra sig över rubricerad promemoria och får anföra följande:
I departementspromemorian behandlas framställningar från såväl myndigheter som enskilda om ändringar i offentlighets- och sekretesslagen.
Den gemensamma nämnaren för framställningarna i promemorian är ett önskemål om förstärkt sekretess. Utgivarna kan konstatera att även de överväganden och förslag som lämnas i den aktuella promemorian alla har det gemensamt att de innebär en förstärkt sekretess.
Det betonas visserligen att en noggrann avvägning ska göras mellan insyns- och sekretessintresset för varje framställning, men på punkt efter punkt utfaller den i att det – ”vid en sammanvägning” – är påkallat att införa sekretess.
En viktig utgångspunkt torde snarare vara, att det faktiskt inte är offentligheten i sig som ska motiveras – utan eventuella inskränkningar i den.
Nedan följer kommentarer till de förslag där Utgivarna har synpunkter.
Sekretess till skydd för ordning och säkerhet i Kriminalvården:
Förslaget innebär att det införs ett tillägg i 18 kapitlet 11 § (Offentlighets- och sekretesslagen, OSL). Tillägget innebär att ”sekretess gäller hos Kriminalvården för uppgift om åtgärd som har till syfte att upprätthålla ordning och säkerhet inom myndighetens verksamhet”. Bestämmelsen har getts ett rakt skaderekvisit.
Även om det finns ett självklart intresse av att upprätthålla ordning och säkerhet finns – som också konstateras i promemorian (s 52) – ”ett mycket stort insynsintresse i Kriminalvårdens verksamhet”.
Med en så pass vid utformning som den föreslagna bestämmelsen getts blir tillämpningsområdet alltför brett och riskerar att omfatta även uppgifter där sekretessintresset är mera begränsat.
Utgivarna kan därför inte dela promemorians uppfattning om att skälen för sekretess sammantaget väger tyngre än intresset av insyn. Utgivarna avstyrker därför förslaget. Skulle det finnas skäl att i mer preciserad form sekretessbelägga uppgifter som är kopplade till ordning och säkerhet bör förslaget omarbetas och på nytt vägas mot insynsintresset.
Sekretess i internationellt polisiärt samarbete:
Förslaget innebär att det införsen ny bestämmelse i 18 kap 17 a § OSL om att sekretess ska gälla ”hos brottsbekämpande myndigheter för uppgift som lämnats av ett utländskt organ vid internationellt polisiärt samarbete i syfte att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott, om det kan antas att en förutsättning för att uppgiften lämnades var att den inte skulle röjas”. Som brottsbekämpande svenska myndigheter anges Polismyndigheten, Säkerhetspolisen, Kustbevakningen, Tullverket, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten.
Bestämmelsen är för brett och otydligt utformad. I realiteten kommer det inte att ske någon ordinär sekretessprövning hos de svenska myndigheterna eftersom en förutsättning för att uppgiften skulle lämnas till de svenska myndigheterna ska vara att det kan antas att den inte skulle röjas. I praktiken kommer sekretessbeslutet därmed att fattas redan vid utlämnandet till den svenska myndigheten.
Utgivarna avstyrker förslaget.
Skattesekretess hos Bokföringsnämnden:
I promemorian föreslås – efter framställning från FAR (Branschorganisationen för redovisningskonsulter, revisorer och rådgivare) att sekretess ska överföras till Bokföringsnämnden för uppgifter i fall då domstol eller myndighet begär att Bokföringsnämnden ska yttra sig i ärende om god bokföringssed.
Det är ett förslag som kan tyckas mindre ingripande eftersom det handlar om överföring av sekretess. Förslaget skulle dock kunna komma att försvåra en, från samhälleliga utgångspunkter angelägen, granskning av revisionsbranschen. Sådana överväganden kring insynsintresset saknas i promemorian och förslaget i övrigt är endast är baserat på antaganden från FAR.
Utgivarna avstyrker därför förslaget.
Förbättrat skydd för offentliganställdas integritet:
I promemorian föreslås att sekretess – genom en utvidgning i ett nytt andra stycke av 39 kap 3 § OSL – generellt ska gälla för alla offentliganställda, vad gäller ”uppgift om en enskilds bostadsadress, privata telefonnummer, personnummer och andra jämförbara uppgifter avseende personalen uppgift i form av fotografisk bild som utgör underlag för tjänstekort eller som används för intern presentation av myndighetens personal samt uppgift om närstående till personalen”.
I promemorian (s 90) konstateras att ”den hitintills rådande synen på frågan om sekretess i personaladministrativ verksamhet har varit att en regel om sekretess för privata adresser inte lämpligen kan omfatta alla offentligt anställda”. Utgivarna delar den uppfattningen och noterar också att man i promemorian konstaterar (s 89) att man ska vara restriktiv med att införa sekretess på områden där sekretess tidigare inte gällt.
Utgivarna ifrågasätter inte behovet av att i enskilda fall skydda anställda inom den offentliga förvaltningen mot hot och trakasserier. Detta är emellertid en avvägning som hela tiden måste göras mot insynsintresset och där faktorer som vem det handlar om och vilken ställning personen i fråga har, måste kunna vägas in.
Utgivarna menar att den hittillsvarande bestämmelsen i 39 kap 3 § första stycket ger ett tillräckligt skydd. Utgivarna avstyrker därför förslaget om en utvidgning. Om förslaget ändå skulle övervägas vill Utgivarna ifrågasätta att bestämmelsen utformas med ett omvänt skaderekvisit. Erfarenheterna från den så kallade pass- och fotosekretessens tillämpning har tydligt visat att ett omvänt skaderekvisit i praktiken blir en absolut sekretess.
Medborgarinitiativ:
Förslaget innebär en ny bestämmelse – 40 kap 1a § – om att ”sekretess gäller i verksamhet med att kontrollera och intyga stödförklaringar som har lämnats enligt Europaparlamentets och rådets förordning EU nr 211/2011 av den 16 januari 2011 om medborgarinitiativet, för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör lider men”.
I promemorian konstateras än en gång (s 102 ff) att man ska vara restriktiv vid införandet av sekretess på områden där sekretess tidigare inte har gällt, att intresset av insyn och transparens här är stort – men ännu en gång landar promemorian i att det vid en avvägning är påkallat att införa sekretess.
Utgivarna delar inte alls den bedömningen. Tvärtom är insynsintresset stort, till exempel i en eventuell kartläggning av hur anslutningen till ett medborgarinitiativ ser ut ur ett ekonomiskt eller geografiskt perspektiv. Vem som undertecknat ett specifikt initiativ är kanske inte av yttersta intresse, annat än att det skulle handla om personer i en redan mycket offentlig roll. Men till saken hör att ansvarstagande medier med ansvariga utgivare verkar under det pressetiska systemet respektive sändningstillstånden, som syftar till att skydda den enskilde från oförsvarlig publicitet.
Utgivarna avstyrker därför förslaget.
Begravningsverksamhet:
Förslaget innebär att ”sekretess ska gälla i ett ärende enligt begravningslagen (1990:1144) för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada om uppgiften röjs”.
I promemorian (s 112) konstatera att det redan finns ett minimiskydd för uppgifter om enskildas hälsa och sexualliv (21 kap) och så kallade skyddade adresser (23 kap). Något behov av sekretess därutöver torde vara begränsat. Det förekommer dock, enligt en framställning till regeringen från Göteborgs kyrkogårdsstyrelse, att enskilda åberopar känsliga uppgifter i ärenden om medling i tvister om kremering och gravsättning samt flyttning av gravsatt stoft och aska.
I just sådana fall, menar Utgivarna, kan det snarare finnas ett större insynsintresse än normalt. Tillräckliga skäl för att införa sekretess på ett område där sekretess tidigare inte gällt föreligger därför inte.
Utgivarna avstyrker förslaget.
Stockholm den 10 maj 2016
UTGIVARNA
Per-Anders Broberg
VD