(2016-04-24) Häromdagen Miljöpartiet, nu Turkiets ambassad. Försöken att påverka mediernas publiceringsbeslut blir allt vanligare – men de kan aldrig accepteras.
Sveriges Television berättade häromdagen om hur Miljöpartiets planeringschef försökte påverka Aktuellt för att tysta kritiken mot den avgående bostadsministern Mehmet Kaplan.
I dag berättade TV 4:s programdirektör Viveka Hansson om hur Turkiets ambassad utövat påtryckningar för att stoppa kvällens dokumentär i TV 4 Fakta: ”Seyfo 1915 – Det Assyriska folkmordet”.
Båda agerandena är förstås oacceptabla. I Aktuelltfallet förvånande, i Turkietfallet kanske inte lika överraskande. Men likväl oacceptabla. Därför är det är bra att såväl Sveriges Television som TV 4 berättat om påtryckningarna.
Att Miljöpartiets planeringschef ens försöker påverka innehållet i en Aktuelltintervju vittnar om både okunskap och aningslöshet. Att Turkiets ambassad anser sig kunna påverka publiceringsbeslut är knappast överraskande. I Turkiet har man en annan syn på pressfrihet än i Sverige.
I Turkiet pågår till exempel just nu en rättegång mot tidningen Cumhuriyets chefredaktör Can Dündar och tidningens redaktionschef i Ankara, Erdim Gül. De är anklagade för att ha röjt statshemligheter, stöttat en terrororganisation och brutit mot landets antiterroristlagar.
Men avslöjandet i maj i fjol om att den turkiska underrättelsetjänsten, MIT, hjälpt till att föra in vapen till radikala islamister i Syrien, är vad vi kallar för undersökande journalistik.
Anklagelserna mot tidningen har fått flera internationella press- och yttrandefrihetsorganisationer att protestera. I Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex ligger Turkiet på 151:a plats.
Turkiets agerande mot TV4-dokumentären är ett utmärkt tillfälle för Sverige att förklara för Turkiet att pressfriheten i Sverige inte fungerar på samma sätt som i Turkiet.
Per-Anders Broberg
VD Utgivarna
