Coronapandemin har utsatt redaktionerna för prövningar som inte tillhör vanligheterna. Fler motsägelsefulla uppfattningar än brukligt och ett massivt och ständigt pågående informationsflöde har komplicerat nyhetsvärderingen. Dessutom över lång tid som inneburit att sedvanlig nyhetsrapportering i krisläge ska ske samtidigt med redaktionella granskningar.
Forskarna Marie Grusell, Lena Jendel och Lars Nord vid Demicom vid Mitthögskolan i Sundsvall redovisar i en studie bl.a. hur medieföreträdare ser på den redaktionella bevakningen av pandemin.
Svenska medier har fått kritik för att inte tillräckligt ihärdigt ha granskat myndigheter och regering. Medieföreträdarna i studien är självklart medvetna om den kritiken och ger också uttryck för att det är en uppfattning som är under ständig utvärdering på redaktionerna. I studien sammanfattas medieföreträdarnas uppfattning:
”De menar att det beror på pandemins speciella och långvariga krisförlopp, där det rapporterande stadiet har pågått samtidigt som granskande stadiet, som i många andra kriser startar först när det akuta skeendet är över.”
Redaktörerna nämner också det faktum att många utfrågningar fick göras digitalt som en försvårande omständighet vad gäller den journalistiska granskningen.
Under hela pandemin har det florerat konspirationsteorier. Forskarnas medieanalys visar att redaktionerna har hanterat dessa teorier på olika sätt:
- Att utmåla personer som tror på dessa teorier som ointelligenta och lättpåverkade.
- Att låta källor från forskarvärlden bemöter teorier rent medicinskt.
- Att låta forskare förklara mekanismer bakom spridning av konspirationsteorier.
Forskarnas, i detta avseende, slutsats är stjärna i kanten för det redaktionella jobbet:
”Med hjälp av vetenskapliga fakta tar medierna tydligt avstånd även från denna typ av desinformation och felaktiga uppgifter.”
Eftersom en global forskarvärld hade fokus på Coronapandemin, i kombination med ett konstant högt nyhetsläge, fanns det en redaktionell utmaning i att förhålla sig till alla de studier som presenterades och som inte hade genomgått sedvanlig vetenskaplig granskning och som heller inte alltid hunnit publicerats i vetenskapliga tidskrifter.
En tidigare känd utveckling och som ytterligare manifesterats under pandemin är att det hårda och mycket polariserade klimatet i sociala medier inneburit att journalister och redaktioner ansetts driva en egen agenda – med hat och hot mot enskilda journalister som följd.
” Journalister har i detta klimat utsatts för mycket kritik, hat och hot, oavsett vad de har rapporterat om.”, skriver forskarna.
—
Fotnot:
Rapporten ”En studie av myndigheter, regioner och medier under Coronapandemin” bygger på två olika delstudier:
Den första delstudien har ett myndighetsperspektiv och fokuserar på de kriskommunikativa budskap som förmedlades av centrala offentliga aktörer under pandemin.
Den andra delstudien har ett medieperspektiv, och undersöker medierapporteringen och nyhetsarbetet under pandemin framför allt när det gäller förekomsten av osäker information, rykten och motstridiga budskap.
Båda delstudierna är primärt inriktade mot skeendet under pandemins olika faser i Sverige under perioden 2020–2021.