Jag kan köpa att myndigheter ibland fattar felaktiga beslut. Reglerna är inte alltid glasklara och alla kan ha en dålig dag på jobbet. Men när beslutsfattare inte ens bemödar sig att motivera sin ställningstaganden blir jag sur.
“Det kan antas att den berörda personen eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgifterna röjs”, läser jag i en myndighets sekretessbeslut. Okej, men hur då? undrar jag. Vad är det ni tror att jag kommer att göra med uppgifterna och hur kommer det drabba de berörda? Är jag inte värd en förklaring kanske? Är goda argument bortslösade på en rättshaverist som mig?
Jag föreställer mig att de flesta avslagsbeslut föregås av någon slags tankeprocess. Så varför inte dokumentera den? Till exempel under rubriken “skäl för beslutet”. Men vissa tjänstemän hävdar att det inte går att skriva utförliga motiveringar i sekretessbeslut utan att samtidigt avslöja de hemliga uppgifter som man vill skydda. “Motiveringen” blir då inte mer än ett citat från den aktuella sekretessregeln. Men det duger inte. Enligt Justitieombudsmannen ska en motivering ge svar på “…vad som i det enskilda fallet har varit avgörande för utgången”. Om det finns sekretesskyddade uppgifter i skälen för beslutet ska myndigheten ändå kunna motivera sitt beslut i mer “allmänna ordalag”, som ombudsmannen skriver i beslutet JO 1990/91 s. 101.
Ibland kan dåligt motiverade beslut försätta mig i en riktigt mörk sinnesstämning. Jag får idéer om att motiveringen saknas eftersom beslutsfattaren själv vet att beslutet är fel – att han eller hon av någon anledning väljer att bryta mot lagen. Det är klart att motiveringen blir sparsmakad då, tänker jag.
I de fallen har jag lovat mig själv att alltid ringa upp beslutsfattaren och kräva en muntlig förklaring. Det är inte så att jag förväntar mig några svar egentligen eller att myndigheten ska ompröva sitt beslut. Jag gör det för att jag vet att beslutsfattare tycker att det är obehagligt när jag ringer. Det låter kanske osympatiskt men jag gör det i förhoppning att det kan ha en förebyggande effekt. Det är en sak att skicka ett beslut utan motivering till något på posten. Det är en annan sak att sitta svarslös när personen i fråga ringer upp och börjar ställa frågor.
Hur tänker du kring det raka kvalificerad skaderekvisitet? försöker jag kanske. Är det inte en extremt svag sekretess i den här bestämmelsen ändå? Men få tjänstemän vill ta den debatten. De söker första bästa möjlighet att avsluta samtalet, ofta blir det med en besvärshänvisning: “Om du är missnöjd med beslutet kan du alltid överklaga”. Klick.
Text: Per Hagström
Per Hagström är redaktör för allmanhandling.se och Öppenhetsforum på utgivarna.se. Han är jurist och journalist. Vid sidan av uppdraget för Utgivarna arbetar han som reporter på Lärarförbudets tidningsavdelning. Här på Utgivarna.se kommer han att skriva krönikor om offentlighetsprincipen.