Det kan vara svårt att tro. Men det finns myndighetsanställda som ser det som sin uppgift att skvallra på personer som begär ut allmänna handlingar. Flera sådana fall har uppmärksammats av Justitieombudsmannen, JO.

När en person begärde ut handlingar från Täby kommun kontaktade kommunjuristen mannens arbetsgivare och avslöjade att mannen verkade begära ut handlingar på arbetstid. JO såg allvarligt på händelsen och kritiserade kommunjuristen (se beslutet JO 1691-15). I fallet JO 440-12 ringde länsstyrelsen upp pappan till personen som hade begärt ut handlingar och frågade om det var okej att sonen fick ut rapporter från djurskyddsinspektioner. Det var en onödig och olämplig åtgärd, tyckte JO. När Skara kommun lämnade ut kopior av kontrollrapporter från nio minkgårdar i kommunen fick uppfödarna en kopia av beslutet om utlämnande. Där framgick namn och adress till kvinnan som hade begärt ut handlingarna. JO var kritisk, särskilt som det fanns formuleringar i beslutet som antydde att kommunen hade lämnat ut handlingarna motvilligt (JO 5812-11).

Man kan undra varför myndigheter gör på det här sättet. Mellan raderna kan man läsa att tjänstemännen tycker att personen som begär ut handlingar är otrevlig eller besvärlig. Eller så tycker man inte att det finns något “legitimt” syfte bakom begäran. I de fallen ligger det nära till hands att se myndigheternas skvallrande som en slags bestraffning.

Andra gånger handlar det nog mer om tanklöshet än illvilja från myndigheternas sida. Men det kan få allvarliga konsekvenser ändå. Jag tänker på läraren i Borlänge som vände sig till utbildningsförvaltningen för att få ut lönelistor för personal på sin skola. Förvaltningen valde att passa frågan vidare till skolans rektor. Läraren tyckte “inte att det kändes bra” att hans närmaste chef fick reda på vad han hade begärt ut (JO 3761-14).

En bisarr variant kom till min kännedom genom en fråga som jag fick till Allmanhandling.se, Utgivarnas sajt om offentlighetsprincipen. Frågeställaren hade begärt ut ett arbetsschema för en anställd i Lysekils kommun. Kommunen lämnade visserligen ut handlingen men underrättade också den anställde om vem som hade begärt ut den. Enligt frågeställaren sökte den anställde sedan upp honom i hans bostad och skällde ut honom. Kommunens agerande var “olämpligt”, konstaterade JO senare i beslutet JO 431-16.

Uppenbarligen finns det tjänstemän på våra myndigheter som känner ett ansvar att varna till exempel kollegor eller myndighetens samarbetspartner om att en viss person har begärt ut uppgifter om dem. Det kan vara förståeligt ur ett mänskligt perspektiv. Men i medborgarnas ögon riskerar myndigheterna att framstå som partiska och det skadar förtroendet.

Text: Per Hagström

Per Hagström är redaktör för allmanhandling.se och Öppenhetsforum på utgivarna.se. Han är jurist och journalist. Vid sidan av uppdraget för Utgivarna arbetar han som reporter på Lärarförbudets tidningsavdelning. Här på Utgivarna.se kommer han att skriva krönikor om offentlighetsprincipen.

Pressfrihetens dag – 3 maj
Krönika: Ge mig ett gott skäl