Offentlighetsprincipen är till för att granska myndigheter – inte för att ta reda på grannens lön eller snoka i kollegans kriminella förflutna. Det är ett argument jag ofta hör från dem som tycker att den svenska öppenheten är naiv och lätt kan missbrukas för rent skvaller.

Naiva kan ni var själva, säger jag, om ni tror att transparens kan kombineras med nolltolerans mot kränkningar av den personliga integriteten.

Men allra först ett förtydligande: Offentlighetsprincipens syfte är inte begränsat till att granska myndigheter. Tvärtom står det i förarbetena till tryckfrihetsförordningen att användningsområdet sträcker sig “längre än till att kasta ljus över tillståndet inom den offentliga förvaltningen”. Offentlighetsprincipen är en del av informationsfriheten och tanken är att uppgifter i allmänna handlingar ska vara ett faktaunderlag för människors ställningstaganden i de mest skilda frågor.

Frågar du journalister kommer de antagligen säga att offentlighetsprincipen är ett verktyg för att granska makten i alla dess former – inte bara myndigheter. Även börs-vd:ar, gängledare och kulturprofiler gör avtryck i allmänna handlingar och en grävande reporter drar sig inte för att tråla diarier och arkiv för att hitta graverande uppgifter om den sortens makthavare.

Men grannar och kollegor då? Varför ska deras privata angelägenheter fläkas ut bara för att de har ett ärende hos någon myndighet? Ja då är vi tillbaka i detta med att vi ska kunna granska våra myndigheters arbete. Ett av de viktigaste kraven när det gäller myndighetsutövning är regeringsformens krav på likabehandling. Lagen ska gälla lika för alla och vi accepterar inte diskriminering eller vänskapskorruption. Om person A får bygglov medan B nekas skulle förklaringen kunna vara att A är beslutsfattarens släkting eller att B har utländsk bakgrund. Men den typen av samband blir osynliga om vi börjar anonymisera myndighetsbeslut av hänsyn till den personliga integriteten.

Text: Per Hagström

Per Hagström är redaktör för allmanhandling.se och Öppenhetsforum på utgivarna.se. Han är jurist och journalist och skriver regelbundet krönikor om offentlighetsprincipen. Vid sidan av uppdraget för Utgivarna arbetar han som reporter på Polistidningen.

”Vi måste fortsätta att sätta oss på tvären”
Utgivarpodden #4: Helena Nyman, Dalarnas Tidningar