I en principiellt viktig dom har Högsta domstolen funnit att en makthavare ska få ersättning av ett mediebolag för att mediebolaget visat en film som avslöjade denne makthavare. Domen, som bygger på att Högsta domstolen anser att Kent Ekeroth utsatts för upphovsrättsintrång, är djupt problematisk.

Utgivarna, som samlar Sveriges publicister, vill att lagstiftningen nu ses över. Krav som publiceras i dag i en debattartikel i Expressen:

”Kent Ekeroths vinst i HD är absurd – se över lagen”

Det är fundamentalt att svensk tryck- och yttrandefrihet säkerställer att exempelvis en förtroendevald politiker, säg en rättspolitisk talesperson som är ledamot av riksdagens justitieutskott, inte kan kräva betalt för att grundlagsskyddade medier blottlägger hens falsarier i film. 

Bakgrunden till Högsta domstolens beslut är den så kallade järnrörsskandalen, som blev känd tack vare en film som dokumenterade hur tre dåvarande SD-politiker – Erik Almqvist, Kent Ekeroth och Christian Westling – hånade flera personer med sexistiska och rasistiska kommentarer och beväpnade sig med järnrör.

Filmen blev känd genom ett avslöjande i Expressen 2012, som blottlade hur filmen före valet 2010 manipulerats av Sverigedemokraterna för att framställa de förtroendevalda i – falsk – god dager. Avslöjandet fick stor uppmärksamhet och filmen visades i flera medier.

Den undersökande journalistiken tvingade filmens upphovsman Kent Ekeroth, händelsevis SD:s kandidat till justitieministerposten, att lämna sina viktiga uppdrag bland annat för att filmen visade hur politikerna planerade att ljuga för polisen.

Så långt allt väl. ”Informationsfrihet” och ”informationsintresset”, i lagens mening, handlar ju om ”…det samhällelliga intresset av information till medborgarna i angelägenheter av allmän vikt”. Som Högsta domstolen själv konstaterar nu.

Det absurda uppstod då upphovsmannen stämde flera mediebolag och hävdade att de inte hade respekterat hans upphovsrätt. Det var tyvärr en taktik som visade sig framgångsrik. Kent Ekeroth har vunnit mål mot bland andra Göteborgs-Posten, Dagens Media, Svenska Dagbladet och nu senast mot Sveriges Television.

Trots att Kent Ekeroth hade offentliggjort delar av filmen kunde SVT inte hävda undantaget i 23 § upphovsrättslagen. Kent Ekeroth hade ju hemlighållit de delar som avslöjade allt det som hans manipulerade version skulle dölja, följaktligen fick inte SVT gehör för att fotografierna ur filmen var ”…offentliggjorda i upphovsrättslagens mening” och kunde därför inte återges av SVT, enligt Högsta domstolen.

Och trots det snarast exceptionella nyhetsintresset för järnrörsskandalen och det faktum att ledamöter fick lämna riksdagsuppdrag, så fick SVT heller inte accept på undantaget i 25 § upphovsrättslagen för en så kallad ”dagshändelse”.

I den eviga intressekonflikten mellan juridik och journalistik kan domen få långtgående konsekvenser om medier väljer att följa dess prejudikat.

Att medier ska be en granskad makthavare om tillstånd för att publicera faller på sin orimlighet, konsekvensen kan snarare komma att bli att ansvarstagande redaktörer kan tvingas tillämpa ”publish and be damned”-principen nästa gång en ledande makthavare filmar sig själv begåendes usligheter.

Svenska medier betalar varje dag för upphovsrätt, och vi äger också själva upphovsrätter. Det här handlar om något annat – rätten att få redovisa verkligheten så som den ser ut, utan att den som försöker skriva om historien ska kunna få betalt för bevismaterialet.

Högsta domstolen borde haft utrymme för att tolka undantagen i upphovsrättslagen mer generöst. Nu straffas SVT för sin korrekta och icke-ifrågsatta nyhetsförmedling. Det bör också noteras att samma film tidigare friades på en punkt i Patent- och marknadsöverdomstolen tack vare att den var en del av ett satirinslag i SVT. Det finns nämligen ett ”parodiundantag”…

Det skulle förvåna om den utveckling som förra veckans dom i Högsta domstolen öppnar för ligger i linje med lagstiftarens vilja. Behovet av att förändra lagstiftningen på denna punkt är uppenbart. Att det är bråttom behöver knappast påpekas.

Utgivarnas styrelse
Anna Careborg, Svenska Dagbladet
Anne Lagercrantz, SVT
Björn Löfdahl, Sveriges Radio
Carl-Johan Bergman, Mittmedia
Casten Almqvist, TV4
Charlotta Friborg, SVT
Cilla Benkö, Sveriges Radio
Hanna Stjärne, SVT
Helle Klein, Dagens Arbete
Jan Fager, TU – Medier i Sverige
Jan Helin, SVT
Kerstin Neld, Sveriges Tidskrifter
Marcus Melinder, TU – Medier i Sverige
Olov Carlsson, Sveriges Tidskrifter
Patrik Hadenius, Utgivarna
Sofia Wadensjö Karén, UR
Sture Bergman, VK
Thomas Mattsson, Bonnier News
Unn Edberg, Vi
Viveka Hansson, TV4
Åsa Sjöberg, TV4

Med anledning av domen mot Gui Minhai