Regeringens lagrådsremiss om offentlighet och sekretess innehåller endast förslag om utökad och skärpt sekretess. Däremot har regeringen lyssnat till kritiken och väljer att inte lägga en generell sekretess på alla offenftligt anställdas personnummer. Något som i praktiken skulle omöjliggjort breda granskningar av tjänstemäns lämplighet och lojalitet.

Idag gäller sekretess för uppgifter i de personaladministrativa systemen hos myndigheter som är särskilt utsatta som t.ex. kriminalvården och domstolarna. Eftersom hoten och trakasserierna mot tjänstemän ökar får regeringen varje år önskemål från myndigheter att deras anställdas ska skyddas. Enligt ett utredningsförslag borde personnummer, adress och privata telefonnummer med flera personuppgifter sekretessbeläggas för alla offentligt anställda även i de fall det inte finns någon hotbilden.

Enligt regeringen väger sekretessintresset tungt av hänsyn till de anställdas säkerhet. Men att utsträcka det till att gälla personnummren till alla offentligt anställda skulle enligt regeringen gå för lång. Det skulle omöjliggöra för medierna att t.ex. kartlägga i vilken mån offentligt anställda har dubbla lojaliteteter eller i övrigt är olämpliga att inneha vissa tjänster. Regeringen vill därför även i fortsättningen att sekretess för personnummer och födelsedatum ska beslutas för varje enskild myndighet sin begör det.

Däremot väljer regeringen att införa den starkare sekretessen med omvänt skaderekvisit för bostadsadress, privata telefonnummer, fotografier och andra personliga uppgifter till alla myndighets anställda i Sverige. Sådana uppgifter har enligt regeringen ett begränsat insynsintresse eftersom sekretess inte hindrar en kritisk granskning av tjänstemännens arbete. Att uppgifterna omfattas av den starkare sekretessen innebär att det i princip blir omöjligt att få del av dem. Det visar erfarenheterna från pass- och körkortsregistret som gick från att vara offentliga till att få det starkare sekretesskyddet.

Trots omfattande kritik från remissinstanser bland annat Utgivarna väljer regeringen att gå fram med ett antal andra skärpningar av sekretessen och föreslår även att tidigare offentliga uppgifter ska omgäras med sekretess.

Utöver den befintliga utrikessekretessen och sekretessen när det gäller samarbetet kring enskilda brottsutredningar vill regeringen utvidga den till att gälla generellt när polisen och andra brottsbekämpande myundigheter i olika länder utbyter information. Sekretess bör enligt regeringen gälla i de fall ”det kan antas” att den som lämnar uppgiften vill att den inte ska röjas. Det som är illavarslande med förslaget är att den myndighet i Sverige som sitter på uppgifterna därmed inte kan göra en självständig bedömning om uppgifterna kan lämnas ut eller inte. Det blir avsändaren som i realiteten avgör om sekretess ska gälla eller inte. Passerar regeringens förslag ograverat såväl lagrådet, konstitutionsutskottet som riksdagen innebär det ytterligare ett fall där den svenska traditionen av öppenhet överges genom att vi avhänder oss möjligheten att själva bestämma om öppenhetens gränser.

Lagrådsremissen innehåller även förslag om att vidga sekretessen inom kriminalvården till att omfatta även uppgifter som om de blir offentliga skulle kunna störa ”ordningen och säkerheten”. Bestämmelsen är tänkt att träffa uppgifter som skulle kunna avslöja hur kriminalvården avslöjar införsel av narkotika på anstalter men även hur man motverkar ordningsstörningar. Syftet är självfallet gott men risken är att även rapporter om genomförda insatser sekretessbeläggs och därmed att verkliga eller misstänkta övergrepp inte kan belysas i offentligt.

Insynsintresset är starkt och den svenska offentlighetsprincipen har bidragit till att den svenska allmänheten har ett relativt sett starkt förtroende för myndigheterna. Öppenheten ger myndigheterna legitimitet. Samtidigt är det självklart att vissa uppgifter om enskilda eller sådant som berör allmänna angelägenheter måste skyddas.

Det finns till exempel inget att invända emot att även enskildas användning av sökmedel på biblioteken beläggs med sekretess precis som uppgiften om vem som lånat vilken bok. Det stärker informationsfriheten och allas rätt att anskaffa uppgifter.

Regeringens remiss innebär en fortsättning på att öppenheten minskar. Åtskillilga utredningar, däribland riksdagens konstutionsutskott (KU), har satt fingret på att förslag som vidgar insynen är sällsynt förekommande.

Nils Funcke

VD/Utgivarna

Nominera Årets utgivare
Uppdaterad webbplats