(2015-09-08) Det har döpts till ”publicistisk arvsynd” – och nu är frågan aktuell på nytt sedan Högsta domstolen avslagit Dagens Nyheters begäran om att pröva om en förtalsstämning är för sent väckt.
Utgivarnas krav på lagändring kvarstår – och det brådskar.
Problemen är två:
• Preskriptionstiden för nätpubliceringar följer inte med publiceringarna i en tryckt tidning. För tidningen börjar preskriptionstiden löpa när texten publiceras, för nätpubliceringar när texten tagits bort från sajten.
• Ansvarig för publiceringen på nätet kan den utgivare bli som någon gång varit registrerad – inte enbart den utgivare som beslutade att publicera.
De senaste åren har två fall aktualiserat frågan om den så kallade arvsynden.
• En f d advokat stämde Sydsvenskans dåvarande chefredaktör Daniel Sandström för en publicering som gjordes innan han tillträdde som ansvarig utgivare.
• En företagare vill ha skadestånd från Dagens Nyheters Gunilla Herlitz för en sex år gammal publicering. Samma här. Publiceringen skedde innan hon tillträdde som ansvarig utgivare.
I DN-fallet har frågan varit uppe hos Högsta domstolen vid två tillfällen. Första gången fastslog HD att den som är ansvarig utgivare för en nyhetssajt vid ett givet tillfälle också är ansvarig för allt som då tillgängliggörs på sajten – även om det publicerades långt innan utgivaren tillträdde.
DN:s andra invändning – att förtalsstämningen mot Dagens Nyhets utgivare var för sent väckt – har avvisats av underinstanserna och Högsta domstolen har nu meddelat att man inte prövar saken.
Alltså: Artiklarna publicerades 2006. En ansökan om stämning lämnades in sex år senare, 2012. Stämningen riktas mot den som var ansvarig utgivare 2012.
Det är lätt att tycka, att det är fel att talan riktas mot en person som inte haft att göra med publiceringen – och att ärendet borde vara preskriberat.
Europadomstolen har konstaterat i The Times-målet att en ärekränkningstalan som väcks mot en tidning efter lång tid (”a significant lapse of time”) kan innebära en oproportionerlig begränsning av yttrandefriheten. Detta är också viktigt i ett tryckfrihetsmål – att tillåtligheten i ett yttrande ska prövas i så nära anslutning till publiceringstillfället som möjligt.
Här går pressetik och tryckfrihet hand i hand. En PO-anmälan ska göras inom tre månader om inte särskilda skäl föreligger – och det gäller självklart även för nätpubliceringar. Preskriptionstiden för allmänt åtal är sex månader. Tryckfrihetsmål ska hanteras med skyndsamhet.
Anledningarna är flera: minnet sviker, material kan gå förlorat, medarbetare byter jobb etc.
Men kanske viktigast: en uppgifts tillåtlighet ska bedömas vid tiden för yttrandet. Eller som tryck- och yttrandefrihetsexperten Nils Funcke konstaterat: ”Ett yttrande som var lagligt när det yppades ska inte kunna bli brottsligt och den som yttrat sig inom lagens ram inte förvandlas till brottsling. Denna form av ’retroaktiva’ åtgärder strider mot grundläggande rättsprinciper och skulle kunna användas på ett repressivt sätt i ett tuffare samhällsklimat.” Just detta principbrott är i högsta grad aktuellt: De som klagat i både Sydsvenskans och DN:s mål har nämligen ansett att uppgifterna inte var otillåtna vid tiden för publicering. Det är först i ett senare skede de skulle ha blivit brottsliga.
Frågan om ”arvsynden” brådskar alltså.
Yttrandefrihetskommittén hade möjligheten att ta in frågan i sitt arbete för ett par år sen. Så skedde också – och kommitténs betänkande 2012 innehöll ett reformförslag, om än endast för taltidningar och arkivdatabaser. Det ledde inte heller till lagstiftning.
Nu har Mediegrundlagskommittén frågan på sitt bord. Den är adresserad i direktiven. Där står att Mediegrundlagskommittén ”…ska göra en översyn av databasregeln, vilket bl. a. innefattar frågor om preskription och ansvar för information i databaser”.
Utgivarnas förra vd Jeanette Gustafsdotter, som sitter som expert i kommittén, har tidigare konstaterat:
”Det är orimligt att en ansvarig utgivare ska kunna ställas till svars retroaktivt för alla publiceringsbeslut som förgående ansvariga utgivare har gjort.”
”Vi (Utgivarna, min anm) förespråkar en preskriptionstid på sex månader för alla yttranden i grundlagsskyddade medier, oavsett publiceringsplattform. En tidsbegränsning gällande när en domstol ska kunna ingripa mot en publicering är en fråga om yttrandefrihet. Yttranden ska bedömas i nutid och inte av framtiden. Det som var lagligt när det sades ska inte kunna bli brottsligt i framtiden.”
Detta gäller fortfarande.
Per-Anders Broberg
VD Utgivarna