Medieetisk spaning mot år 2020

(2013-06-13) I början av juni månad utkommer Institutet för mediestudier (Simo) med antologin Vad händer med medieetiken? Bokens redaktör Torbjörn von Krogh, tillika forskare med medieetik som specialitet och föreståndare för just Simo, medverkade nyligen i en annan antologi – På väg mot medievärlden 2020: Journalistik, teknik, marknad (Studentlitteratur 2013).

Till denna den sjunde upplagan av På väg mot medievärlden 2020 har redaktörerna Gunnar Nygren, professor i journalistik vid Södertörns högskola och Ingela Wadbring, professor i medieutveckling vid Mittuniversitetet, samlat en lång rad av forskare kring sig för att sia om mediernas ekonomiska, tekniska och publicistiska framtid. En av forskarna är alltså Torbjörn von Krogh, som skriver under rubriken ”Ansvar och etik i den digitala världen”.

Den digitala journalistikens etik

I den nya upplagan av forskarantologin skriver von Krogh att dagens pressetiska system sedan 15-20 år utsätts för ett såväl inre som yttre tryck. Orsakerna till det heter teknikutveckling, minskande ekonomiska resurser och globalisering.

Under dessa år av press har både den reglerade pressetiken – i den kodifierade form den tar sig uttryck i pressreglerna, PO och PON – samt den oreglerade pressetiken förändrats. Den förstnämnda har till exempel kompletterats med PON-tillsyn av pressens webbplatser; något som gäller både för de som är medlemmar i branschorganisationerna och de som frivilligt anslutit sig till systemet. I Norge har man nyligen öppnat för frivillig etisk prövning av vissa publiceringar gjorda på Facebook och Twitter, medan de i Sverige ligger utanför de juridiska och etiska system vi vanligen förknippar med publicistik.

En fråga som allt oftare diskuteras är den enskildes ansvar, inte minst vid publiceringar i digitala miljöer. Enligt framträdande debattörer har den enskilde – inte bara utgivaren utan alla medieintressenter – ett moraliskt ansvar att för vad han eller hon offentliggör och för de konsekvenser agerandet kan få för andra personer. Det moraliska ansvaret som ett offentliggörande innebär kan, menar man i debatten, inte överlåtas till någon institution.

Teknikens utveckling och mediernas konvergens har också lett till att pressetiken ställts inför nya utmaningar. Torbjörn von Krogh pekar på att ett medieföretag i dag kan publicera ett identiskt eller snarlikt material i form av text och bild i en tryckt tidning, på webben och i en app. Dessutom kan materialet sändas som ljud och bild i traditionell radio och tv samt via beställ-radio och beställ-tv på olika plattformar. Och beroende på var det publiceras är det skilda bedömningsorgan och måttstockar som gäller.

Det tekniska framåtskridandet har tillsammans med utvecklingen inom EU gjort att det inte längre är självklart att frågor om pressetik och tryckfrihet kan besvaras på nationell nivå, skriver von Krogh.Det blir helt enkelt allt svårare att reglera publicistik och publicitetsskador på nationell basis.

Bildandet av Utgivarna ses av von Kroghsom ett tecken på att medietikens roll i medielandskap håller på att förändras och att intresset för att samla den frivilliga etiska prövningen i en gemensam nämnd för olika plattformar ökat.

Framtidens medieetik

Hur ser då situationen ut för medieetiken år 2020? Enligt von Krogh så är situationen inte alltför olik dagens och den framtidsbilden kan kort beskrivas i åtta punkter:

1. Pressens opinionsnämnd har troligen ersatts med en gemensam Mediernas opinionsnämnd.

2. De kritiska rösterna som vill avskaffa det reglerade medieetiska systemet har stärkts. Huvudkritiken riktas mot systemets åtskillnad mellan institutioner och enskilda. Kritikerna betonar det personliga ansvaret.

3. Riksdagen har troligen initierat en statlig utredning om effekterna av olika varianter för skärpta bestämmelser på det område som inte är grundlagsskyddat.

4. 2020 års mediechefer kommer med all naturlighet att ha en mer omfattande erfarenhet av digital utgivning. Det talar för att förmågan och vanan att behandla de etiska överväganden som uppstår när nyheter distribueras digitalt, via sociala medier och dedikerade nyhetssajter, ökar.

5. Det har skapats fler verktyg som gör det enklare att spåra textkällor, utöva källkritik och publicera rättelser.

6. Kunskaperna om och hur man bedriver källkritik har troligen vidgats till fler personer.

7. Diskussionen om vad förändrade medievanor och affärsmodeller innebär för journalistiken och etiken pågår fortfarande.

8. News of the World-skandalen och Leveson-utredningens efterbörd gör sig fortfarande påmind genom en debatt som inte enbart handlar om hur väl de medieetiska riktlinjerna följs utan även fångar upp utgivarens och journalistens moraliska ansvar för den enskilda publiceringen.

På Mediestudiers blogg finns en ny postning av Torbjörn von Krogh om det stora medieetiska projekt som nyligen avslutades i Bryssel – Stor EU-studie om medieetik: självsanering på nätet dröjer.

//TL