Ledande publicister om morgondagens medieetik
(2013-08-07) ”En klar majoritet av Sveriges ledande redaktörer och presschefer vill att Pressens Opinionsnämnd ombildas till Mediebranschens opinionsnämnd och att nämndens verksamhetsområde breddas till att omfatta samtliga medieslag.” Så sammanfattar journalisten Mikael Bergling resultatet av sin enkätundersökning om inställningen till den reglerade medieetiken.
Institutet för mediestudier, Sim(o), har nyligen utkommit med antologin Vad händer med medieetiken? Systemändringar i Sverige och Storbritannien – efter Leveson (2013). Där ryms bland annat texter som tryckfrihetsexperten Nils Funckes om yrkesetikens betydelse för mediernas trovärdighet, Sveriges Radios biträdande programchef Martin Jönssons artikel om vilka lärdomar som kan dras ur den brittiska medieetikutredningen under domaren Brian Leveson samt ett mejlsamtal mellan etikforskaren Susanne Wigorts Yngvesson och Ulrica Widsell, ordförande Yrkesetiska nämnden, om vem som ansvarar för yrkesetiken. Därtill kommer också flera andra texter, inte minst Mikael Berglings ”Ny enkät visar brett stöd för breddad medienämnd”.
Ledande publicister positiva till MO/MON
Undersökningen av inställningen till den reglerade medieetiken grundar sig inte på svar från hela eller en representativ del av mediebranschen. Den tar sikte på de stora titlarna och de ledande publicisterna, vilket Mikael Bergling också nämner i sin artikel.
Totalt är det 14 chefredaktörer/ansvarig utgivare vid landets tio upplagemässigt största tidningar och tidskrifter som svarat på frågor om sin syn på den reglerade medieetiken (antalet tillfrågade var 20). Dessutom har ett antal informationschefer och motsvarande bland arbetsmarknadens parter och inom näringslivet intervjuats om sin syn, men de svaren redovisas inte nedan då denna text koncentrerar sig på de redaktionellt ansvarigas svar.
På frågan om de tyckte att PO/PON borde ombildas till MO/MON med ett verksamhetsområde som omfattar alla medieslag svarade sex av de nio dagspressredaktörer, som aktivt deltog i enkäten, ja. En redaktör svarade nej medan resterande andel svarade att de inte visste. Bland de fem tidskriftsredaktörerna var det ingen som sade nej till en ombildning. Tre svarade ja på frågan och övriga att de inte visste.
Det betyder att bland de 13 redaktörer som fattat en uttrycklig ståndpunkt i frågan är det mer än dubbelt så många som är för en ombildning till ett gemensamt system. I sin helhet löd frågan:
Tycker du att Pressombudsmannen/Pressens opinionsnämnd bör ombildas till Medieombudsmannen/Mediebranschens opinionsnämnd vars verksamhetsområde omfattar samtliga medieslag?
Ja – 9 redaktörer (6 dagspress/3 tidskrift)
Nej – 1 redaktör (1 dagspress/ – tidskrift)
Vet ej – 4 redaktörer (2 dagspress/2 tidskrift)
Totalt antal svarande: 14 redaktörer (9 dagspress/5 tidskrift)
Tveksamhet inför att flytta yrkesetiken till PO/PON alt. MO/MON
De svarande redaktörerna är en smula kluvna och tveksamma till att flytta in frågor som rör journalisternas arbetsmetoder till dagens PO/PON eller ett eventuellt MO/MON. Fem av de nio dagspressredaktörerna säger nej till den tanken, medan tre svarar ja. De fem tidskriftsredaktörerna är mer splittrade i frågan. Två svarar ja och två svarar nej. En redaktör väljer alternativet ”vet ej”. I den här frågan väger det alltså mer jämnt än i den om att skapa ett gemensamt medieetiskt system, om än med viss övervikt för att inte flytta frågor om arbetsmetoder till PO/PON alternativt MO/MON. En majoritet av de svarande dagspressredaktörerna är emot den tanken.
Bör PO/PON alternativt MO/MON även få rätt att hantera klagomål angående journalisters arbetsmetoder?
Ja – 5 redaktörer (3 dagspress/2 tidskrift)
Nej – 7 redaktörer (5 dagspress/2 tidskrift)
Vet ej – 2 redaktörer (1 dagspress/1 tidskrift)
Totalt antal svarande: 14 redaktörer (9 dagspress/5 tidskrift)
Artikelkommentarerna reser frågor
Utöver dessa frågor fick respondenterna även ta ställning i frågan huruvida artikelkommentarer på medieföretagens sajter ska hanteras inom den reglerade medieetiken. Här följer en sammanställning av redaktörernas svar på några av dessa frågor.
Bör PO/PON alt. MO/MON även hantera anmälningar mot artikelkommentarer på medieföretagens hemsidor?
Ja – 5 redaktörer (4 dagspress/1 tidskrift)
Nej – 6 redaktörer (4 dagspress/2 tidskrift)
Vet ej – 3 redaktörer (1 dagspress/2 tidskrift)
Totalt antal svarande: 14 redaktörer (9 dagspress/5 tidskrift)
Bör PO/PON alt. MO/MON även hantera klagomål från organisationer/företag?
Ja – 3 redaktörer (3 dagspress/2 tidskrift)
Nej – 7 redaktörer (6 dagspress/1 tidskrift)
Vet ej – 2 redaktörer (- dagspress/2 tidskrift)
Totalt antal svarande: 14 redaktörer (9 dagspress/5 tidskrift)
Reflexioner över undersökningens form och resultat
Den enkätundersökning som presenteras i den aktuella Simo(o)-volymen är inte den första på det här området. I samband med att Allmänhetens pressombudsman och Pressens opinionsnämnd (PO/PON) fyrtioårsjubilerade 2009 genomfördes en studie av synen på den reglerade etiken isvenska medier samt hur den skulle kunna utvecklas.
De svarande den gången var precis som nu framträdande personer inom medie- och organisationsvärlden samt näringslivet. Den undersökningen har man nu gjort om – men med avgjort färre respondenter. Då omfattade undersökningen de 70 upplagemässigt största tidningarna och de 50 största tidskrifterna samt fler än 70 informations- och presschefer och motsvarande på organisationer och inom näringslivet, dvs. uppåt 200 personer.
I den nu aktuella undersökningen tillfrågades totalt 48 personer, varav 32 svarade. Det är alltså väsentligt färre enkätsvar som ligger till grund för denna, den senaste undersökningen. Det är en viktig omständighet att ta i beaktande, särskilt när resultaten bryts ned i ett par av mediebranschens delar.
Eftersom urvalet är litet och de svarande ännu något färre blir det svårt att tala om representativet för branschen. Och studien gör heller inte anspråk på att vara representativ. Antalet tillfrågade verkställande direktörer bland etermedierna var fyra till antalet (två svarade), så de lämnades vid sidan av resultatet.
Bland pressens chefredaktörer och ansvariga utgivare tillfrågades tio inom dagspressen och tio vid landets upplagemässigt största tidskrifter med redaktionellt innehåll om sin inställning till den reglerade medieetiken. Av dessa tio tidskriftsredaktörer svarade hälften. De fem redaktörerna svarar inte för tidskriftsmarknaden i sin helhet utan för sig själva. De är få till antalet och representerar de största titlarna. Ett problem med att välja de allra största titlarna är att den konsumentinriktade pressen, dvs. populärpressen, lätt faller bort. I Sverige är de största tidskriftstitlarna vanligen utgivna av organisationer.
Det här bortfallet är inte lika tydligt på dagspressidan, även om situationen för de tio största titlarna, dvs. huvudsakligen storstads- och kvällspress, skiljer sig från den i landsorten. Där svarade nio av redaktörerna på Sveriges tio största tidningar. Totalt handlar det alltså om 14 svarande redaktörer, vilket kan ställas i relation till de 176 dagstidningar och 370 tidskrifter som TS reviderar. Därtill kan nämnas att Kungl. biblioteket katalogiserar långt fler än 5 000 i dag utkommande tidskrifter i landet.
Undersökningens resultat ska alltså inte ses som en branschrepresentativ genomgång utan som ett belysande tecken på vad redaktörerna vid de stora titlarna tänker om den reglerade pressetiken.