Ny forskning om politisk journalistik

(2014-01-30) I dag har alla politiska partier och många politiska företrädare tillgång till egna kanaler utanför den traditionella partipressen. Sittande ministrar kommenterar politiska händelser medan de pågår via bloggar och Twitter, landstingspolitiker lägger ut mer eller mindre personliga bilder på Instagram och samtliga riksdagspartier finns sedan flera år på Facebook. Samma sak kan sägas gälla för journalisterna. Ett tydligt tecken på att de sociala medierna ses som självklara kanaler för redaktionerna är att material som publicerats där numer kan prövas av PO-PON.

Eftersom politik och journalistik har många beröringspunkter med varandra så kommer en genomgripande förändring inom det ena området med nödvändighet att påverka det andra. Men hur har då förändringarna inom medievärlden påverkat den politiska journalistiken, den del om inom journalistiken som har flest beröringspunkter med de två storheterna? Den grundläggande frågan är utgångpunkt för aktuell forskning från Reuters journalistikforskningsinstitut vid universitetet i Oxford.

Stabil politisk journalistik i Västeuropa

Forskarna vid Reuters Institute hade fyra frågor. Hur fungerar den politiska journalistiken i Västeuropa? Finns det skillnader och likheter mellan olika länder? Hur förändras den politiska journalistiken? Och vilka frågor är transnationella? Dessa frågor studerades i fem högt utvecklade västeuropeiska länder: Danmark, Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland. Frågorna studerades ur två huvudsakliga vinklar, nämligen som nationella fallstudier och tvärnationella teman.

Med begreppet politisk journalistik avser forskarna i studien den redaktionella produkt som riktas till en bred publik och är resultatet av de kontakter, och andra former av interaktion, som sker mellan politiska aktörer och journalister.

Forskarna konstaterar i studien att den politiska journalistiken i Europa kännetecknas av både förändring och kontinuitet. Kontinuiteten handlar till exempel om att den absoluta huvuddelen av den politiska journalistiken fortfarande produceras och publiceras av de traditionella medierna. Därtill kommer att den absoluta majoriteten av befolkning i de studerade länderna fortfarande får huvuddelen av sin information om den förda politiken och politiska samtalet via traditionella medier, främst via tv.

Det är också dessa traditionella medier, som dominerar produktionen och distributionen av politiska nyheter, som legitimerar det politiska systemet. De förhåller sig kritiskt granskande sig till demokratiska institutioner, politiska rörelser och partier över en stor del av vänster-höger-skalan och grundar sin rapportering på ett relativt fåtal källor, vilka nästa alla finns inom det etablerade politiska systemet. Det gäller oavsett om medieföretagen verkar inom ett politiskt system med relativt högt anseende hos befolkningen, som exempelvis Danmark och Tyskland, eller ett system med relativt lågt anseende som det italienska.

Högre tempo inom politisk journalistik

En av de tydligaste förändringarna forskarna noterar ligger i nyhetstempot. Dagensnyhetscykel är noterbart kortare än vad den var för något decennium sedan. Redan under 1990-talet började tempot drivas upp av dygnet-runt-kanaler som CNN, France24 och BBC World News. Men tempoökningen tog reell fart först när ständigt uppdaterade politiksajter och sociala medier härom året fann sina roller.

Även om det är en ganska liten del av befolkningen som följer nyhetsutvecklingen i realtid så ses det bland journalister och mediehus som värdefullt att hänga med i tempot för att hålla koll på en historia.

En annan trend är maktförskjutningen från å ena sidan ekonomiskt och tidsmässigt pressade mediehus till de stora politiska partierna, institutionerna och motsvarande som investerar mer pengar i pr och strategisk kommunikation å den andra. Med hjälp av nya mediekanaler kan bland annat politiker kommunicera med befolkningen direkt utan inblandning av traditionella medieaktörer. Tillgången till de här nya medlen ger i sig inte politikerna mer makt. Skillnaden ligger i att de nu har möjliga och alternativa vägar till sitt förfogande. Rätt utnyttjat kan de här vägarna vara kraftfulla kanaler till medborgarna. Som en del i den här utvecklingen ser forskarna tillväxten av kommunikationsproffs vilka har till uppgift att hjälpa politiker att nå ut med sitt budskap. Och det främst via digitala kanaler.

Den tredje och anslutande trenden är den allestädes närvarande övergången från analogt till digitalt. Traditionell tv är fortfarande den viktigaste kanalen för informationsinhämtning om politiska sakfrågor för de flesta européer. Och tryckta tidningar finns kvar som viktig kanal, men den tappar i betydelse. De digitala kanalerna växer däremot kraftigt i betydelse. Men påpekar forskarna, de är fortfarande mest betydelsefulla som nya kanaler för information från de traditionella medierna.

En förändring som däremot inte ägt rum i Västeuropa, men som är mycket tydlig i USA, är en tydlig skiktning av publiken. Till skillnad från i USA så fortsätter de breda tv-nyheterna i Europa att locka stora tittarskaror. Detsamma gäller tryckta dagstidningar. Raset för upplagor och räckvidd är vida större i USA. Europa har heller inte sett den i grunden åsiktsbaserade journalistik som vuxit sig starkt i USA. Det kanske mest kända amerikanska exemplet är den politiskt konservativt orienterade nyhetskanalen Fox News.

Enligt forskarna är åsiktsjournalistiken i Europa snarast stadd i minskande. Åsiktsjournalistiken är inget nytt fenomen utan har via partipressen funnits under sekler i nästan alla europeiska länder. Men i dag återfinns en klar skillnad mellan nyhetsrapporteringen och annan form av åsiktsbaserad journalistik, som ledare och kulturartiklar.

Europa skiljer sig på fler sätt än dessa från USA. I Nordamerika har flera nya uteslutande digitala spelare etablerat sig på marknaden och där intagit viktiga roller. Bland de mer framträdande spelarna inom den politiskajournalistiken kan Huffington Post, Politico och Pro Publica nämnas. De här sajterna är inte så stora, men de är inflytelserika både på andra journalister och politikerna.

Läs mer om studien

En av bokens redaktörer Rasmus Kleis Nielsen har bloggat om boken på sin blogg och uttalat sig om resultaten hos bland annat DR Kultur och Huffington Post. Studien presenteras hos Reuters Institute vid universitetet i Oxford och finns där även som podd.

 //TL