(2016-01-29) De avslöjade turkiska vapenleveranser till radikala islamister i Syrien. Nu yrkar åklagaren på livstids fängelse.
(2016-01-29) I veckan kom ett nytt lågvattenmärke för den fria journalistiken i Europa.
Den här gången gäller det Turkiet, där en åklagare yrkar på livstids fängelse för tidningen Cumhuriyets chefredaktör och redaktionschef.
Brottet: Undersökande journalistik.
Så heter det förstås inte i anklagelserna mot Cumhuriyets chefredaktör Can Dündar och tidningens redaktionschef i Ankara, Erdim Gül. Anklagelserna handlar om att de ska ha röjt statshemligheter, stöttat en terrororganisation, brutit mot landets antiterroristlagar…
Cumhuriyet avslöjade i maj i fjol att den turkiska underrättelsetjänsten, MIT, hjälpt till att föra in vapen till radikala islamister i Syrien.
Detta avslöjande gjorde Turkiets president Tayyip Erdogan rasande.
– De som visade dessa bilder kommer att betala ett högt pris, sa Tayyip Erdogan till den statliga tv-kanalen TRT.
Can Dündar och Erdim Gül häktades i november – bara veckan efter att Can Dündar varit i Strasbourg och tagit emot Reportrar utan gränsers internationella pressfrihetspris.
Sedan dess har de båda suttit fängslade. De är inte ensamma. Can Dündar uppger själv att det finns 33 fängslade journalister i Turkiet i dag och att han nu är en av 250 som nu åtalas.
Det finns, som ni förstår, en anledning till att Turkiet rankas på plats 149 (av 180) i Reportrar utan gränser årliga pressfrihetsindex.
Häromdagen gick elva ledande internationella press- och yttrandefrihetsorganisationer – bland andra The International Federation of Journalists (IFJ), Reportrar utan gränser, PEN International, och The World Association of Newspapers and Newspaper Publishers (WAN-IFRA) – ut i ett gemensamt debattinlägg och krävde att anklagelserna mot de båda läggs ned och att de släpps.
I debattinlägget riktar press- och yttrandefrihetsorganisationerna sig till demokratiska länders regeringar och uppmanar dem att sätta press på Turkiet, att Turkiet ska uppfylla sina nationella och internationella åtaganden – inte minst vad gäller vad gäller mänskliga rättigheter.
Chefredaktören Can Dündar är en av Turkiets mest kända journalister. Den 18 januari kunde Dagens Nyheter publicera ett brev från Dündar, där han sitter i Silivrifängelset i Istanbul.
”Jag skriver dessa rader i ett fängelse i Istanbul.
Jag har varit här sedan november förra året.
Jag är en av 33 fängslade journalister i Turkiet. Tillsammans med mig åtalas för närvarande cirka 250 av mina kollegor.
Med dessa meriter får Turkiet platsnummer 149 av 180 länder enligt den rangordning som organisationen Reportrar utan gränser gjort. Därmed hamnar Turkiet långt under länder som Qatar, Afghanistan och Sudan när det gäller yttrande- och pressfriheten.
Som ni säkert redan kunnat gissa beror inte detta på att Turkiets journalister plötsligt fått en benägenhet att begå fler brott än andra journalister. Nej, anledningen är att Turkiet har hamnat i händerna på en regering som inte tål kritik.
President Erdogans styre stryper yttrandefriheten genom censur, förföljelse och stränga fängelsestraff.”
Situationen i Turkiet är inte ny. Landet har en lång historia av fängslade journalister. Men anklagelserna mot Can Dündar och Erdim Gül kommer i ett läge där pressfriheten och yttrandefriheten attackeras på flera håll. I Europa. Inom EU.
Ungernoch Polen är sedan tidigare exempel på att EU, på allvar, måste göra mediernas frihet och journalisters möjlighet till fri och undersökande journalistik till en av sina viktigaste prioriteringar. Det kravet kvarstår.
Turkiet har sedan länge en ansökan om att bli medlem i EU. I dag är Turkiet en av fem så kallade kandidatländer.
EU har konstaterat att Turkiet – förutom att erkänna Cypern – bland annat måste stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna, minoriteters rättigheter samt yttrande- och mötesfrihet.
Det aktuella fallet med Can Dündar och Erdim Gül framstår som ett hån mot den processen.
Per-Anders Broberg
VD Utgivarna