Allt fler journalister hotas
(2013-11-07) Hot mot svenska medier blir allt vanligare. Det var budskapet i den nyhet Utgivarna gick ut med i tidigare i veckan. Ett tecken på att hoten blir fler är att fyra tidningar hotats under kort tid. De hotade medierna får av polisen höra att prioriteringar och resursbrist gör att skyddet av medierna måste ställas mot andra behov. Och då blir stödet till medierna alltför ofta lågt prioriterat. Säpo är enligt lag skyldigt att utreda hot mot journalister. Utgivarna krävde ett svar från Säpo på frågan varför brott mot författningsskyddet prioriteras så lågt.
Charlotta Friborg, chefredaktör på Östgöta Correspondenten i Linköping, berättade för Ekot i Sveriges Radio att tidningen hotats vid ett flertal tillfällen under hösten. I september hotades Corren två gånger efter att tidningen publicerat en kort artikel om narkotika. Efter publiceringen dök två män upp på redaktionen.
– Det var ett förtäckt hot men ganska tydligt mellan raderna. Man sa: Ta bort det här. Gör det omedelbart, annars kommer vi tillbaka inom en halvtimme, sa Charlotta Friborg till Sveriges Radio.
Enligt författningsskyddet ska Säpo motverka brott som syftar till att påverka journalister i deras yrkesutövning. Trots det får medierna som utsatts för hot inte något skydd. Enligt Jeanette Gustafsdotter, vd Utgivarna, får det som konsekvens att reportrar skräms till tystnad.
– Man måste nästintill vara gjord av stål för att inte bli berörd av konkreta hot som riktas mot en som person. Då blir resultatet att journalister undviker att skriva eller granska det som är viktigt för samhället att få veta, sa Jeanette Gustafsdotter till Sveriges Radio.
Charlotta Friborg uttalade sig även i den egna tidningen Corren:
– Jag tror att det finns en lite naiv syn hos Säpo där fokus ligger på hotbilden mot storstädernas medieföretag. Men vi som verkar i mindre och mellanstora städer är egentligen mer utsatta. På en storstadstidning sitter man i ett skyddat fort. Det gör inte vi och det vill vi inte göra. Vi jobbar mycket närmare vår läsekrets och dem vi bevakar. Men det gör också att vi riskerar att springa på dem som hotar oss på mataffären eller på lokala gymmet. Här krävs en helt annan medvetenhet hos Säpo och det är därför bra att Utgivarna satt fokus på frågan, sa Charlotta Friborg i Corren.
Redan samma eftermiddag svarade Säpo att de bara har ansvar för vissa delar av problematiken med hot mot medier.
– I den mån det handlar om våra aktörer, om våld, hot och trakasserier och det kommer från de aktörer som vi är ålagda att följa, då är det vårt uppdrag. Vi pratar till exempel om grov organiserad brottslighet, politiska extremister eller religiösa extremister, sa Ahn-Za Hagström, chefsanalytiker på Säpo, till Sveriges Radio.
Säpo menar att det i många fall är rikspolisstyrelsen eller den lokala polisens ansvar att ingripa. Säpo poängterar vikten av att anmäla hoten. Om hoten anmäls så kan de olika myndigheterna samordna sina insatser.
I Medievärlden uppmärksammade Lisa Bjurwald Utgivarnas krav om samtal med Säpo. Hon konstaterade att hoten mot journalister är ”otäcka och påtagliga”. Lisa Bjurwald menade vidare att användningen av sociala medier samt den reella eller uppfattade anonymiteten på nätet bidragit till att förstärka hotbilden.
Hallandspostens chefredaktör Viveka Hedbjörk, som sitter i Utgivarnas styrelse, bloggade om nyheten. Hon menade att hoten mot medier inte får den uppmärksamhet de förtjänar av polisen, vilket ”är en förutsättning för ett land som vill ha fria medier”. Viveka Hedbjörk noterade att ”nästan alla medier har tråkiga erfarenheter av hot från i första hand kriminella, men också från andra som inte vill veta av journalisters granskningar.” Hon exemplifierade sedan med hot mot den egna tidningens journalister: ”I dagarna väntas för övrigt dom i ett mål om ofredande riktat mot en av våra journalister. Hoppas domarna i tingsrätten är beredda att statuera exempel mot dem som försöker hindra journalister från att sköta sitt jobb”, skrev Viveka Hedbjörk i bloggen.
Sydsvenskan skrev i sin huvudledare Så undergrävs det öppna samhället att ”hot mot journalister är ett hot mot demokratin”, liksom hoten mot politiker. Tidningen exemplifierar med hoten mot medier med exempel från Corren, Eskilstuna-Kuriren och Värmlands Folkbland. Tidningen tar därefter upp hoten mot Ystads Allehanda för några år sedan:
”Hoten och angreppen är ingen ny företeelse. Hösten 2007 klev en man med kopplingar till MC-gänget Bandidos in på Ystads Allehandas redaktion i Sjöbo och ondgjorde sig över att tidningen uppmärksammat gruppens försök att etablera sig i trakten. Mannen åtalades för olaga hot men frikändes.” (SDS 2013-11-06)
I Södermanlands Nyheter skrev tidningens politiska redaktör Olof Jonmyren under rubriken En knytnäve mot det fria ordet att vi under året ”vid upprepade tillfällen fått se hurljusskygga krafter med hot och våld försöker tysta medier och kväsa det fria ordet. Det är ett samhällsproblem att ta på största allvar.” Han fortsatte men att konstatera att det ”ligger i samhällets intresse att varken kriminella gäng eller politiska extremiströrelser ska med hot kunna förmå medier att backa, att inte granska vissa företeelser eller verksamheter” (SN 2013-11-06).
I Gefle Dagblad valde även David Nyström att knyta samman hoten mot journalister med hoten mot andra, som politiker och enskilda företagare. De hotar uppger sig ha olika skäl för det: ”Och det är inte bara politiska skäl bakom, några av de mer graverande fallen är i stället fråga om kriminella gäng som ser att mediegranskning drabbar deras ’affärsverksamhet’.” (GD 2013-11-06)
Susanne Nyström på Liberala Nyhetsbyrån frågade sig i Överfall på demokratin, bland annat publicerad hos Hela Gotland, om det är ”värre att hota eller misshandla en politiker eller journalist, än att ge sig på någon annan?” Hennes svar var givetvis inte, alla har samma rätt att leva i trygghet: ”Däremot befinner sig politiker och journalister, på grund av sina arbeten, i en ovanligt utsatt situation. Politiker måste fatta tuffa beslut. Journalister ska avslöja missförhållanden som starka krafter vill tysta ner.”
Hon avslutar med att konstatera att den svenska demokratin bygger på att enskilda vågar engagera sig i politiken och att det finns fria granskande medier.
”Då håller det inte att politiker och journalister lever under konstanta hot. Och det håller definitivt inte att utvecklingen går åt fel håll.” (HelaGotland 2013-11-06)
//TL