Justitiedepartementet

Åklagarenheten

103 33 Stockholm

 

Tidningsutgivarna (TU) har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande får härmed anföra följande. TU svarar på betänkandet tillsammans med Utgivarna, som är en intresseorganisation för publicistiska medieföretag i Sverige. Svaret begränsas till att avse de frågeställningar som är av betydelse för mediebranschen.

 

 1. Inledande synpunkter

Utredningen har bland annat haft i uppdrag att utvärdera tre tillfälliga lagar om hemliga tvångsmedel, nämligen lagen om hemlig rumsavlyssning, 2007 års preventivlag och 2008 års utredningslag. Syftet har varit att ta slutlig ställning till hur en framtida reglering av hemliga tvångsmedel för särskilt allvarlig brottslighet bör utformas.

 I betänkandet föreslås att reglerna om hemlig rumsavlyssning och 2008 års utredningslag förs in i 27 kap. rättegångsbalken. Reglerna om preventiva tvångsmedel kommer fortsatt att finnas i 2007 års preventivlag. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2014.

Det är TU:s och Utgivarnas bestämda åsikt att tvångsåtgärder av ifrågavarande slag får tillgripas endast om skälen för dessa uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den enskilde. 

Massmediernas bevakning och samhällsrapportering spelar en fundamental roll i ett demokratiskt samhälle. Det kan därför inte nog understrykas hur viktig den enskildes tilltro till anonymitetsskyddet är i dennes kontakt med medierna. Detta skydd ska därför endast i undantagsfall träda åt sidan för eventuell tvångsmedelsanvändning från myndigheternas sida.  

 

2. Hemlig rumsavlyssning

Enligt förslaget (27 kap. 20e § rättegångsbalken) får hemlig rumsavlyssning (buggning) inte avse en plats som stadigvarande används eller är särskilt avsedd att användas för verksamhet för vilken tystnadsplikt gäller enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap.3 § yttrandefrihetsgrundlagen (dvs. massmediaredaktioner och liknande). Då det således råder ett absolut förbud mot buggning, har vi ingenting att invända mot utredningens förslag i den här delen.

Det är vidare bra att hemlig rumsavlyssning enligt 27 kap. 22 § 2 stycket rättegångsbalken inte får avse samtal eller annat tal där någon som angetts i första stycket samma paragraf yttrar sig. Om det under rumsavlyssningen kommer fram att det är fråga om ett sådant samtal eller sådant tal, ska avlyssningen omedelbart avbrytas (se dock under punkten 4).

Vidare föreslås att hemlig rumsavlyssning får användas generellt vid utredning av misstankar om brott som kan antas ha ett straffvärde som överstiger fyra års fängelse. Utredningen har också föreslagit att hemlig rumsavlyssning vid misstankar om vissa brott – spioneri och statsstyrt företagsspioneri – ska få användas även i fall där straffvärdet inte kan antas överstiga fyra års fängelse. Förändringen innebär en utvidgning av användningsområdet. Därtill finns en risk att tvångsmedlet används vid brottslighet som i ett senare skede av förundersökningen kommer att få ett väsentligt lägre straffvärde. Det bör – för rättssäkerhetens skull – säkerställas att användningen av tvångsmedlet är förenligt med proportionalitetsprincipen. 

TU har i det tidigare lagstiftningsärendet understrukit att buggning utgör ett synnerligen ingripande tvångsmedel; det är ett väsentligt mer ingripande tvångsmedel än de övriga som står de brottsutredande myndigheterna till buds. Vi vill därför uppmärksamma att integritetsaspekterna gör sig särskilt starkt gällande då avlyssningen kan komma att innebära otillbörliga integritetsintrång för den enskilde. 

 

3. Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation

Utredningen föreslår att göra tvångsmedelsbestämmelserna enhetliga genom att regeln om teleavlyssning i 27 kap. 22 § rättegångsbalken utformas så att den överensstämmer med 2007 års preventivlag. Förbudet utvidgas således till att gälla alla meddelanden där någon yttrar sig på grund av undantagen från vittnesplikt enligt 36 kap. 5 § andra– sjätte styckena rättegångsbalken. I de fall bestämmelsen blir tillämplig gäller således att avlyssningen ska avbrytas omedelbart. Mot detta finns ingenting att erinra. 

Det kan emellertid konstateras att massmedieredaktioner i sig inte särskilt undantas. Enligt vår uppfattning vore det mer ändamålsenligt att massmedieredaktioner helt undantas från bestämmelserna. På så sätt kommer meddelarskyddet kunna garanteras fullt ut. Vi förordar en kompletterande reglering med nuvarande 4 § lagen om hemlig rumsavlyssning som förebild (bestämmelsen föreslås inarbetas i den nya paragrafen 27 kap. rättegångsbalken).

 

4. Särskilt om hemlig avlyssning av massmedieföretag och dess anställda 

Vid användandet av nämnda tvångsmedel kommer det alltid att finnas oklarheter kring hur lagstiftaren ska säkerställa att avlyssningen omedelbart avbryts samt att dokumentation om det som framkommit under avlyssningen förstörs. Ytterligare en besvärande omständighet i sammanhanget är att det som framkommit under avlyssningen kvarstår hos den tvångsmedelsanvändande myndigheten. 

 

5. Närmare om förslaget avseende lagen om att förhindra vissa särskilt allvarliga brott

I betänkandet föreslås att reglerna om preventiva tvångsmedel permanentas och fortsatt regleras i 2007 års preventivlag. 

TU och Utgivarna delar visserligen utredningens bedömning att de preventiva tvångsmedlen inte bör utökas med hemlig rumsavlyssning, men ställer sig kritisk till förslaget omatt utöka möjligheten till preventiv tvångsmedelsanvändning även vid mindre allvarliga brott än som omfattas av 2007 års preventivlag. Vi ifrågasätter lämpligheten av, inte minst ur ett integritets- och straffvärdeshänseende, att tillåta preventiv tvångsmedelsanvändning vid misstankar om så förhållandevis lindrig brottslighet som nu föreslås. 

 

6. Avslutande kommentar

Som tidigare påpekats är det av yttersta vikt att nyttan av tvångsmedelsanvändning och skyddet för den enskildes integritet ställs mot samhällets behov att bekämpa kriminalitet. I sammanhanget bör därför återigen det grundlagsfästa meddelarskyddet understrykas. Det är av synnerlig vikt att meddelarskyddet respekteras och i alla lägen garanteras den enskilde i dennes kontakt med massmedieföretag.

Som framhålls i kommittédirektiven är det av stor vikt att användningen av hemliga tvångsmedel svarar mot våra grundlagar samt Europakonventionens krav. Tvångsmedelsanvändning får endast ske i de fall det är absolut nödvändigt.  

Avslutningsvis framstår utredningen som mycket väl genomförd och förslagen väl avvägda. Bestämmelserna bör dock löpande utvärderas och utredas för att på så sätt säkerställa den enskildes rättssäkerhet.

 

Stockholm den 31 oktober 2012

TU och Utgivarna

 

Hanna Lind Alexandra Lundvik

Jurist TU Jurist Utgivarna

Förslag om ändring av 2 kap. 20 § polisdatalagen (2010:361)
Yttrandefrihetskommitténs slutbetänkande