Utgivarna har getts tillfälle att yttra sig över rubricerat betänkande och har valt att svara på valda delar av betänkandets förslag.

Inledning

Den svenska tryck- och yttrandefriheten vilar på en lång tradition för att säkerställa såväl dess allmänna utövande som att skydda den från politiska ingrepp. Detta för att en stark pressfrihet ska råda i Sverige.

Det har skett genom en reglering på grundlagsnivå, uppbyggd kring ett antal grundläggande principer, t ex ensamansvar, meddelarskydd och jurysystem, som ger ett skydd för publiceringen som sådan och dessutom alla de moment i tryck- och yttrandefrihetens utövande som föregår en publicering.

En annan styrka är att grundlagsskyddet är medieanknutet och inte gjorts beroende av ett yttrandes innehåll eller ändamål.

Utgivarna välkomnar, bland annat genom TU:s aktiva deltagande i kommitténs arbete, den djupgående och noggranna prövning – och en sådan prövning har verkligen kommittén gjort – av frågan om det finns alternativ till TF och YGL som är bättre.

 TF & YGL – eller NYGL?

Ett mycket tungt skäl vid ett vägval är de EU-rättsliga konsekvenserna. Sverige har allt sedan gemenskapsinträdet intagit den ståndpunkten att våra nationella regler i fråga om grundläggande principer om tryck- och yttrandefrihet tillhör de områden som inte har överlåtits.

En sådan hållning är givetvis lättare att hävda i fråga om konstitutionella principer som har en lång historia och tradition. Att däremot börja om på ruta ett med att snickra ihop en ny lag utan att fullt ut tillgodose EG-rätten är ett betydligt mera vanskligt projekt, vilket också framgår av de rättsvetenskapliga artikelutdrag som återges på sid. 286-287.

Med samma förhållningssätt kan konstateras att TF och YGL i allt väsentligt fungerar bra och förhållandevis väl lyckats anpassas till teknikutvecklingen. De bägge grundlagarna har mindre brister och ofullkomligheter som då och då upptäcks och föranleder korrigeringar – så också genom det nu aktuella betänkandet. Men på det stora hela, och för att upprätthålla de grundläggande principer som bär upp hela vår tryck- och yttrandefrihet, är TF och YGL definitivt att föredra.

Utgivarna noterar att parlamentarikerna i kommittén – enhälligt – stannat för att behålla TF och YGL, istället för att ersätta dem med NYGL.

Sammanfattningsvis tillstyrker Utgivarna kommitténs ställningstagande.

 

En revidering av TF och YGL

TF och YGL mer lättillämpade

Utgivarna välkomnar översynen av struktur och språk som gjorts och även förslagen till materiella förändringar, som innebär att onödigt detaljerade föreskrifter flyttas från grundlag till den s.k. tillämpningslagen. Viktigt är att understryka att inga av dessa förändringar får innebära en försvagning av grundlagsskyddet.

 

Förutsättningar för begränsningar av yttrandefriheten

I betänkandet föreslås att det i TF och YGL införs särskilda bestämmelser om under vilka förutsättningar tryck- och yttrandefriheten får begränsas i vanlig lag genom s.k. delegationsbestämmelser i TF och YGL.

Utgivarna delar uppfattningen att det är oklart i vilken omfattning de begränsningsregler som finns i regeringsformen (2 kap. 21-23 §§) gäller i dessa fall och tillstyrker därför kommitténs förslag i detta avseende.

 

Förändringar i databasregeln

Den s.k. databasregeln i 1 kap. 9 § YGL är på flera sätt svårtillämpad. Det gäller begreppsbildningen, men också svårigheterna att anpassa teknisk utveckling och nya sätt att tillhandahålla material till databasregeln.

Kommittén har övervägt om begreppet “redaktion” som har en central betydelse för databasregelns tillämpning kan ersättas med något annat begrepp, men anser sig inte ha funnit något alternativ som är bättre.

Utgivarna ser det som otillfredsställande att lämna frågan om redaktionsbegreppet med detta. När massmedieföretagen har, helt eller delvis, skilda redaktioner för att framställa innehåll till en papperstidning och en webbplats, uppstår – med uttrycket “en redaktion för en periodisk skrift” – onödiga oklarheter kring huruvida det automatiska grundlagskyddet gäller för webbplatsen eller om särskilt utgivningsbevis måste sökas. Självfallet bör i en sådan situation det automatiska grundlagsskyddet gälla. En koppling till det utgivande företaget, inklusive annan juridisk person med vilken man samarbetar, bör därför övervägas som alternativ. För den som inte uppfyller de kriterierna kan möjligheten att ansöka om utgivningsbevis kvarstå.

Kommittén har också behandlat frågan om hur grundlagsskyddet påverkas av att s k externa informationsleverantörer – t ex ett produktionsbolag – självständigt kan ändra innehållet i en databas. Kommittén föreslår här ett förtydligande av att grundlagsskyddet inte påverkas i dessa fall så länge det finns ett uppdrag till den externe informationsleverantören.

Utgivarna välkomnar detta förtydligande.

Utgivarna tillstyrker även förslaget om att göra klart att förekomsten av omodererade användarkommentarer på en webbplats inte påverkar grundlagsskyddet för webbplatsen i övrigt, d v s i de delar som utgivaren har kontroll över.

Som en förutsättning för grundlagsskydd anger kommittén att de omodererade yttrandena avskiljs i en eller flera markerade delar av databasen. Utgivarna vill här understryka att man självfallet ska kunna skilja det egna materialet från de omodererade kommentarerna, men att det inte får ställas överdrivna detaljkrav på hur de ska separeras. Det finns ju trots allt ett samband mellan kommentarerna och t ex en artikel som de kommenterar.

Utgivarna tillstyrker till sist den förtydligande uppdelning av databasregeln på fyra paragrafer som föreslås.

 

Arkivdatabaser

Kommittén föreslår att den som ansvarar för den ursprungliga publiceringen i en periodisk skrift också ska bära ansvaret när samma publicering tillhandahålls i en arkivdatabas. Preskriptionstiden kommer därmed att räknas från den tidpunkt då den periodiska skriften gavs ut, d v s sex månader, och en senare utgivare kan därmed inte bli ansvarig för en tidigare utgivares publiceringsbeslut.

Utgivarna tillstyrker förslaget. Det bör dock övervägas om det inte lagtekniskt vore enklare att låta arkivdatabaserna omfattas av TF:s bilagebegrepp

Utgivarna noterar också att förslaget endast omfattar från den tryckta tidningen förlagetroget material. Den problematik – som är minst lika stor – och som består i att en senare utgivare eventuellt kan bli ansvarig för en tidigare utgivares publiceringsbeslutav material som finns tillgängligt vid en sökning på t ex en tidnings webbplats kvarstår i fråga om såväl förlagetrogna artiklar (som inte avskiljts i en särskild databas) som bearbetade artiklar och material som är unikt för webbplatsen. Enligt Utgivarnas mening mycket angeläget att även denna fråga får en lösning. Utgivarna förordar därför att regler om preskription ska gälla också material som finns sökbart på en grundlagsskyddad webbplats – med utgångspunkt i den tidpunkt då det första gången tillgängliggjordes

 

Skyddet för privatlivet m m

Ny straffbestämmelse i TF och YGL om integritetsskydd?

I betänkandet diskuteras ingående om en särskild straffbestämmelse ska införas om integritetsskydd. Kommittén har stannat för att inte föreslå någon sådan bestämmelse.

Utgivarna tillstyrker detta ställningstagande. En straffbestämmelse skulle få en avhållande effekt på massmediernas verksamhet. Rädslan för, och osäkerheten kring, huruvida en publicering skulle anses kränkande och huruvida den skulle anses ha ett allmänintresse, skulle riskera att leda till att publiceringar som har ett stort samhälleligt intresse inte kommer att äga rum.

Som kommittén konstaterar är det också så att om och när kränkningar alls förekommer, så är det inte på det grundlagsskyddade området. Utgivarna delar också bedömningen att Sveriges konventionsåtaganden inte ger något anledning att minska tryck- och yttrandefriheten. En lagstiftning av det här slaget skulle också beskära en väsentlig del av området för självreglering.

 

Enskildas ställning gentemot medierna

Kommittén föreslår att möjligheterna att väcka allmänt åtal vid ärekränkningsbrott ska utvidgas genom att det nuvarande kravet på att detta endast får ske om det finns “särskilda skäl” tas bort, och att det äska vara tillräckligt att det är “påkallat från allmän synpunkt”.

Utgivarna avstyrker förslaget. Så särskilt många fler åtal torde det i och för sig inte bli, vilket i sig är ett argument emot att alls ändra i grundlagen. Men som kommittén själv konstaterar kan förändringen också leda till en större försiktighet inom medierna och att information som borde bli publicerad inte blir det. En sådan riskerad effekt är nog så allvarlig.

Kommittén föreslår vidare en ändring av bestämmelsen om kvittning i ärekränkningsmål, så att rätten – om målsägandens talan ogillats – ska kunna besluta att vardera parten ska stå för sina rättegångskostnader om målsäganden hade särskild anledning att få saken prövad och det med hänsyn till parternas ekonomiska förhållanden m m finns skäl för en sådan fördelning.

Utgivarna avstyrker förslaget bestämt. Det är en fullständigt orimlig tanke att den som förorsakat sin motpart stora besvär och kostnader – och som förlorat – inte skulle ersätta motpartens rättegångskostnader. Om staten vill måna om den enskildes ekonomiska risktaganden i ärekränkningsmål, så får staten själv ta det ekonomiska ansvaret för dennes rättegångskostnader.

Det bör också betänkas att det vid ett friande juryutslag inte lämnas några domskäl. För rätten blir det i en sådan situation närmast omöjligt att bedöma om målsäganden ändå haft särskild anledning att få saken prövad.

Det finns också en betydande risk att massmedieföretag – av rädsla för att dra på sig höga rättegångskostnader – väljer att göra upp i godo också i de fall då processen framstår som obefogad och man i och för sig är övertygad om att vinna den. En sådan ordning leder också till att rättlig praxis uteblir vilket inte är att föredra.

 

Internationellt rättsligt bistånd

Kommittén föreslår att en i Sverige framställd skrift eller teknisk upptagning inte ska anses utgiven i Sverige när den uteslutande exporteras till enskilda adressater i utlandet för att ges ut där – detta till skillnad från om hela upplagan skickas till utlandet för att sedandistribueras vidare där.

Utgivarna finner denna skillnad omotiverad och tillstyrker förslaget under förutsättning att det samtidigt klargörs att det s.k. korrespondentskyddet, d v s skyddet som meddelare och anskaffare för journalister som är verksamma i Sverige och som rapporterar till utländska medier har, inte berörs.

Kommittén föreslår vidare att en bestämmelse införs som möjliggör lämnande av internationellt rättsligt bistånd på det grundlagsskyddade området under förutsättning att åtgärden har stöd enligt TF och YGL.

Enligt Utgivarna:s mening framstår förslaget som alltför oprecist i fråga om vem som det ska vara tillåtet att t ex hålla ett förhör med. Andra länder har andra rättssystem och inte någon motsvarighet till det svenska ensamansvaret. Det blir då alltför vagt att – som i de exempel som ges på sid 617 ff, – ge sig in på jämförelser om vad personer i olika befattningar ska anses “motsvara”.

Vad gäller andra åtgärder kan det förvisso tyckas betryggande med en avgränsning till att åtgärden ska ha stöd enligt TF och YGL. Som konstateras i den expertbilaga som nämnts ovan under punkt 3h), så finns det dock ett behov av att stärka det svenska skyddet mot användande av tvångsmedel mot t ex redaktioner eller andra platser där det finns källskyddat material. I avvaktan på att så sker avstyrker Utgivarna förslaget.

 

Stockholm den 18 december 2012

Utgivarna

 

Jeanette Gustafsdotter
VD Utgivarna

Kränkande fotografering
Förslag om ändring av 2 kap. 20 § polisdatalagen (2010:361)