På årsdagen efter det manipulerade valet i Beralus samlades en lång rad företrädare för svensk offentlighet till en manifestation till stöd för på Sergels Torg. Utrikesminister Ann Linde och kulturminister Amanda Lind deltog i mötet.
Utgivarnas vd Robert Olsson var en av de talare som riktade skarp kritik mot ledarna i Belarus.
Mötet på Sergels Torg arrangerades av Svenska PEN, Reportrar utan gränser, Sveriges Författarförbund, Sveriges Journalistförbund, Olof Palme International Center och Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter. Syftet med mötet var att visa solidaritet för de människor som kämpar för demokrati och yttrandefrihet och att protestera mot den brutala repression som regimen i landet riktar mot det egna folket.
Robert Olssons talarmanus vid manifestationen på Sergels Torg:
De två statsvetarna Katarina Barrling och Sören Holmberg uttryckte sig i boken ”Den sköra demokratin” som kom ut förra året med dessa som jag tycker välfunna ord:
”… mediernas betydelse för demokratin är som vattnets betydelse för sjöfarten. Utan medier ingen fungerande demokrati.”
Det kan tyckas vara en paradox, men den sanningen omfamnas fullt ut av despoter och diktaturer – den fruktan och den rädsla de känner inför ordet och journalistiken gör att de tar sig rätten att oskadliggöra, kidnappa och förtrycka journalister i tron att de kan gömma undan det som är journalistikens väsen: nyheter, sammanhang och opinionsbildning.
Ledarna i Belarus är rädda för demokrati och därmed också för journalistik.
Och som vi hört tidigare under den här manifestationen så är situationen för oberoende medier mycket allvarlig och har fortsatt förvärrats under sommaren med räder mot nyhetsredaktioner och gripanden av journalister.
Orsaken är förstås att självständiga nyhetsmedier är många medborgares viktigaste källa till information. Därigenom bidrar medierna till den medborgerliga kompetens som i sin tur är en av demokratins förutsättningar.
Ledarna i Belarus är extremt upptagna av vad det egna folket tycker och tänker. De fruktar och värjer sig på ett brutalt sätt mot det egna folkets åsikter och värderingar. Därför försöker de strypa informationsflödet och det fria tankeutbytet – just det som är den fria journalistikens signum.
De ser hot överallt. Ledarna i Belarus är rädda för sitt eget folk. De fruktar journalistiken – och demokratin.
Ales Bialiatski är demokrati- och människorättsaktivist i Belarus och har lett en nästan 30 år lång kamp för demokrati och frihet. 1996 grundade han människorättsorganisationen Viasna
För sina insatser för mänskliga rättigheter tilldelades han förra året Right Livelihood-priset. Såvitt jag förstår sitter han idag häktad i Minsk, på oklara grunder. När han i december förra året var i Sverige för att motta priset, sa han så här i en intervju i Dagens Nyheter:
– Priset ger ett viktigt moraliskt stöd i en tung och dramatisk kamp för mänskliga rättigheter. Internationell uppmärksamhet ger också ett skydd för aktivister och journalister som angrips av makthavarna.
Ledarskapet i Belarus har hittills inte låtit sig påverkas av internationell uppmärksamhet. Det innebär att trycket mot ledarna måste fortgå och helst öka.
Demokratikämpen Ales Bialiatski från Belarus får Right Livelihood-priset – DN.SE
Ales Bialiatski / Viasna (Belarus) – Right Livelihood
Demonstration: Sverige i solidaritet med Belarus (facebook.com)