(2016-01-11) Först Ungern, nu Polen. Ska 2016 bli ett nytt mörkt år för medierna i Europa?
(2016-01-11) Först Ungern, nu Polen.
Ska 2016 bli ett nytt mörkt år för medierna i Europa?
I Sverige kan vi i år se tillbaka på 250 år med tryckfrihet och 100 år med pressetik. Det ska vi vara både nöjda med och stolta över.
Men framtiden? Hur säkrar vi möjligheterna till en fri och oberoende journalistik i framtiden?
Frågan är motiverad ur flera aspekter – internationellt som nationellt. I EU är den högaktuell.
Strax före jul röstade det polska parlamentet igenom flera kontroversiella lagförslag, bland annat en ny medielag. Det har gått fort. Lagförslagen röstades igenom mindre än två månader efter att nationalkonservativa Lag och rättvisa vunnit valet i Polen. Den polske presidenten Adrzej Duda skrev under den nya medielagen häromdagen.
Lagen kommer att få långtgående konsekvenser för de polska mediernas oberoende. Regeringen får full kontroll över de statliga medierna. I framtiden ska regeringen utse – och avskeda – cheferna på de statliga radio- och tv-kanalerna. Redan samma dag som den nya medielagen trädde i kraft utsågs en ny tv-chef.
Men det verkar inte stanna där.
Häromdagen kom uppgifter om att regeringen vill kunna avskeda och byta ut alla journalister och redaktörer på det statliga tv-bolaget TVP, den polska radion, nyhetsbyrån PAP och 17 lokala kanaler. Uppgifter som senare bekräftades av den polske kulturministern i en intervju i Dagens Nyheter.
Det som nu sker i Polen följer samma väg som stakades ut av Ungerns premiärminister Viktor Orbán för fem år sen.
Ungern införde en ny medielag den 1 januari 2011 – samma dag som Ungern blev ordförandeland i EU.
I Ungern skapades ett medieråd, Nationella myndigheten för medier och kommunikation. Rådets uppgift är att övervaka all allmän nyhetsförmedling. Dess medlemmar utses av det styrande partiet, nationalkonservativa Fidesz.
Om medierådet anser att medierna rapporterar obalanserat eller stötande kan de bötfällas. Rådet har också rätt att granska handlingar och kontrollera datorer och kan även tvinga journalister att avslöja sina källor.
Det händer nu. Det händer i EU, i vars stadga om de grundläggande rättigheterna det står:
1. Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.
2. Mediernas frihet och mångfald ska respekteras.
Yttrandefrihet. Tryckfrihet. Meddelarfrihet. Källskydd. Oberoende journalistik. Granskning. Man ska vara rädd om det man har.
I dag vet man det i Polen och Ungern. Men Sverige då?
I ett uppmärksammat Facebookinlägg skrev i fjol Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof:
”Eftersom Sverige inte är Ungern, eftersom vi inte sitter i regeringsställning (än) och eftersom media i Sverige inte fungerar som media i Ungern, är vi tvungna att anpassa oss till den verklighet som råder här.”
Det var många som tolkade hans kommentar som inte bara en snegling mot, utan även en uppskattning av, medieutvecklingen i Ungern. Richard Jomshof menade att det var en felaktig tolkning. Men det finns å andra sidan flera liknande kommentarer från andra framträdande Sverigedemokrater.
Och när Tidningsutgivarna i mellandagarna presenterade delar av sin årliga undersökning av riksdagsledamöternas inställning till tryck- och yttrandefriheten framkom följande:
• 71 procent av riksdagsledamöterna anser att poliser inte ska få läcka till medierna om innehållet i förundersökningar.
• 51 procent av de tillfrågade anser att kända människor inte ska behöva bli fotograferade i privata sammanhang utan att de gett sitt tillstånd och att det bör införas en lag om skydd för privatlivet mot medierna.
• 49 procent av de tillfrågade tycker att skadestånden i tryck- och yttrandefrihetsmål är ”löjligt låga” och därför bör höjas kraftigt.
• 22 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det var förbjudet att publicera bilder eller teckningar som kränker religiösa grupper.
• 68 procent av de tillfrågade tycker att det vore bra om det inte var tillåtet att publicera namn och bild på den som är misstänkt för brott innan dom har fallit.
Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetslagen är grundlagar. Deras ställning stark. Men TU:s undersökning visar vilka vindar som blåser, vilka uppfattningar som finns i Sveriges riksdag. Och uttalanden från företrädare för Sveriges tredje största parti visar också gång på gång att de är väldigt upptagna av just mediernas roll, mediernas sätt att arbeta, rapportera och till och med rekrytera medarbetare.
250 år av tryckfrihet och 100 år av pressetik. I Sverige tar vi våra fri- och rättigheter för givna. Ungern och Polen är exempel på att det inte längre är självklart, TU:s undersökning visar att det finns anledning till oro.
Per-Anders Broberg
VD Utgivarna